Jämlikhet.

Vet ni, livet kommer aldrig att bli jämställt. Eller rättare sagt, livet kommer aldrig att bli mer jämställt än vad man såg till att det var innan man fick barn. Efter att man får barn så stannar utvecklingen. Så är det bara.
Jag kan inte påstå att jag och min man lever 100% jämställt MEN jag har inga problem med uppdelningen. Det kan vara för att jag är ett kontrollfreak som gör att jag gillar att ha mer koll.
Jag har aldrig riktigt fattat varför man ska sträva efter att allt i ett förhållande ska vara 100% jämlikt. Kan inte alla bara få leva som de vill? Och är man missnöjd med uppdelningen i sitt förhållande så får man väl ta en allvarlig diskussion med sin partner om det. Inte gnälla till sina vänner.
Som en vis man jag känner sa rätt så nyligen: Det är den som har kontroll på allt i familjen (födelsedagskalas, friluftsdagar, pianolektioner, veckohandlingar etc.) som styr och bestämmer. Att delegera ut dammsugningen är inget svårt.