Antingen eller.

Varför är det så många med små bebisar som bär sina barn i Babybjörn eller bärsjal och sen ändå drar en barnvagn. Ska inte bärsele ersätta vagnen och vice versa? Det känns som tautologi att ta med sig båda. Om jag bar mina barn i sele, inte faen hade jag med mig vagnen då.

En av varje räcker.

Varför måste man förstärka det man skriver genom att trycka in samma bokstav 6 gånger. Många tonåringar gör det och visst, det må väl vara hänt. Där kan man anta att det är en mognadsfråga, men vuxna människor. Kom igen.

I många Facebook inlägg eller framförallt i bloggar är det massvis med vuxna som tvunget måste skriva: Heeeej eller kraaaaaaaam.
Skärpning. En bokstav av varje räcker.

100:- är inte hela världen.

Varför detta totala ramaskri över att SL höjer priset på månadsortet med 100:-.
100:- är inte hela världen. Om man tänker att man kan åka från Gnesta och Nynäshamn ända till Bålsta och Norrtälje på samma kort så är det fan inga pengar att gnälla om.

Om man inte röker, dricker och inte lever på något annat än nudlar och linser och ändå inte har råd då kan man få klaga annars får man hålla käft.

Att tågen sen inte alltig går på tid är en annan sak - då får man ha framförhållning.
Och bor man där det bara går 1½ tåg om dagen - då får man skylla sig själv.

Get over it.

Jag vill börja med att säga att: Ja, det finns människor med riktiga och allvarliga psykiska diagnoser som antingen beror på allvarlig psykisk sjukdom eller tillstånd som har framkallats av t.ex. trauma. Det här handlar INTE om dem.

Det här handlar om den stora mängd kvinnor i åldern säg 25-45 år som är sjukskrivna på följande basis: Utmattade, sömnstörning, koncentrationssvårigheter. Vi har läkare som beviljar sjukskrivning för att (och jag citerar): "Patienten behöver lugn och ro utan att vara omgiven av andra människor"

För 9 år sedan blev jag mamma för första gången. För 4,5 år sedan blev jag det för andra gången och har således 2 fantastiska pojkar. Sedan den augustidagen 2002 har jag varit utmattad, haft störd sömn och har svårt att fokusera för att det alltid är kaos runtomkring mig. Jag skulle ge min högra hand för att få lite lugn och ro och inte vara omgiven av andra människor.

Har jag missat nåt nu. Istället för att acceptera att det är så här livet är och gå till jobbet varje dag, äta tacos och smågodis på fredagar och bli glad om jag får sova längre än till 07,00 på helgerna så skulle jag ha gått till min vårdcentral och sjukskrivit mig. Varför var det ingen som upplyste om det här på föräldragruppen på öppna förskolan.

En räcker.

Vet ni vad som går fetbort. Tvåfärgat hår. Alltså inte tonat eller slingat hår utan när man färgar i två helt olika färger t.ex. blond lugg och svart hår. Big no no people!

Undrar över ansvaret.

Vem bär ansvaret över individen? Samhället eller individen själv?
Om man inte trivs med sitt jobb, vems är då ansvaret att skaffa ett nytt jobb? Ens eget ansvar eller arbetsgivarens?
För mig är det helt självklart att jag ansvarar för mitt eget öde, men efter en dag på jobbet lyssnandes på andras öden så förvånas jag över hur många som tycker tvärt om.

Jag är villig att betala.

Idag satt jag på läktaren i gymnastikhallen i min gamla högstadieskola och led medans äldsta sonen tränade innebandy. Då slog det mig, det här skulle jag kunna betala för att slippa. Jag är villig att betala någon som hämtar sonen, kör honom till träningen, sitter på läktaren och lider och sen kör hem honom igen. Kan man köpa den tjänsten hos Hemfrid? Någon som vet?